|
|
|
|
|
|
 |
|
| Avvisningarna måste stoppas |
|
Under veckan har Sveriges Radio granskat det ökade antalet utvisade till Irak, och framför allt de religiösa minoriteterna. Det är en skrämmande bild som ges – de mestadels kristna irakierna nekas uppehållstillstånd i Sverige på svaga eller direkt felaktiga grunder, känner sig tvingade att återvända ”frivilligt” och riskerar i hög grad att utsättas för förföljelse på grund av sin religion när de återvänder.
Av dem som Ekot följt, var bara ett fåtal kvar i Irak, de flesta hade flytt vidare. Migrationsminister Tobias Billström försvarar hanteringen, och menar att det är helt rimligt att utvisa kristna till Irak, och att om de råkar ut för nya problem är det inte Sveriges problem.
Granskningen visar flera allvarliga problem i Sveriges hantering av de icke-muslimska asylsökande irakierna. Det är ingen nyhet att bedömningarna ofta är hårda, men att de dessutom, vilket Ekots granskning visar, bygger på godtyckliga uppgifter där bara de fakta som talar till den sökandes nackdel tas med, är än mer upprörande. Det är också både märkligt och upprörande att migrationsverket såväl som regeringen är så kallsinnig inför de icke-muslimska gruppernas situation i Irak, där det inte bara handlar om bedömningen av det allmänna säkerhetsläget (som också kan ifrågasättas) utan också specifika förföljelser på grund av religiös tillhörighet.
Enligt migrationsministern ska varje individs skyddsskäl bedömas, och för att få flyktingstatus i Sverige krävs i princip personlig förföljelse. Men här handlar det om trakasserier, hot och förföljelse på grund av religiös grupptillhörighet, och det måste ändå bedömas som ett allvarligt hot mot personers säkerhet. I Irak har antalet kristna mer än halverats de senaste åren och ett stort antal kyrkor har utsatts för attentat.
Ett stort problem är också att kunskapen om religionsfrihetsfrågor är så låg i Sverige. I en rapport från Svenska Missionsrådet visas starka samband mellan grad av religionsfrihet å ena sidan och demokrati och utveckling å den andra. Ändå finns inte religion med som en prioriterad diskrimineringsgrund i Sida:s arbete och kunskapsnivån är ofta låg i dessa frågor bland dem som arbetar med internationella frågor i Sverige. Kanske beror det på en oreflekterad bild av religionen som en privatsak – då blir religionsfrihet att få tänka och tycka som man vill i sin enskildhet. Men religionsfrihet handlar i minst lika hög grad om rätten att organisera sig och träffas, och på många håll, inte minst i Irak, är förföljelser och trakasserier ytterst verkliga och snarare beroende på grupptillhörighet än på individens personliga tankar eller övertygelser.
Vad som behövs akut är ett totalstopp för utvisningar av religiösa minoriteter till Irak, och en rejäl granskning av de underlag som används för att avvisa flyktingar som borde få uppehållstillstånd i Sverige. Men på lite längre sikt behövs en total översyn av den svenska asylpolitiken. Här vilar ett tungt ansvar på en ny regering vid en rödgrön valseger nästa år. Socialdemokraterna har mycket att lära i dessa frågor av våra rödgröna samarbetspartier. Låt 2010 bli året då vi inte bara får en ny regering utan också en ny, humanare asylpolitik.
Marta Axner martaaxner@tidningenbroderskap.se
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
