|
|
|
|
|
|
 |
|
| Studentavgifter en farlig väg |
|
 I många år har den fria högre utbildningen varit viktig i Sverige, och det har rått enighet i den svenska politiken om att utbildning är nödvändigt för såväl individers möjlighet att friare välja sina liv och för samhällets framgång. För socialdemokratin har tillgången till högre utbildning varit en självklar strategisk hävstång för ett jämlikare och rättvisare samhälle. Avgiftsfri utbildning, studiemedelssystem, starkt studentinflytande, utbyggnad av antalet utbildningsplatser och regionala högskolor har varit centrala steg i detta.
Häromveckan lade regeringen en proposition om att införa avgifter för studenter som kommer från länder utanför EU/EES. Frågan väcker starka känslor i studentrörelsen, inte minst som en symbolfråga – även om det naturligtvis är allt annat än symboliskt för den som kommer att få betala 50 000–70 000 kronor per år för sin utbildningsplats, vilket är siffror som förekommer i diskussionen. Varje lärosäte kommer få att bestämma avgiftens storlek själv, men den ska täcka alla kostnader. Samtidigt dras alltså allt statsanslag som motsvarar de utländska studenter som finns i högskolan i dag tillbaka.
Konsekvenserna på kort sikt kommer sannolikt bli nedskurna utbildningar, när högskolor och universitet plötsligt tappar studenter. På vissa utbildningar är en stor andel studenter från dessa länder och då kan hela utbildningar vara hotade om studentgruppen blir för liten. Samtidigt kommer det bli en hel del administrativa kostnader och praktiska problem för lärosätena. Det optimistiska talet i propositionen om att detta blir en kvalitetsförstärkning, ger mer ekonomiska medel och ökar internationaliseringen är i bästa fall optimistiskt, snarare helt osannolikt. De flesta högskolor är också mycket riktigt skeptiska mot reformen.
Konsekvenserna på längre sikt är svårare att bedöma – men att lärosätena kommer lägga mer energi på att försöka locka studenter i stället för att se till at de som är där får en högkvalitativ utbildning är en uppenbar risk. Och att vi infört ett system som bygger på synen att utbildning är en tjänst som individen kan köpa snarare än en rättighet och en kollektiv samhällsnytta för med sig stora andra risker. På sikt hotar det avgiftsfriheten för alla studenter, och i och med det utbildningen som ett gemensamt ansvar för hela samhället och en rättighet oavsett ekonomi och bakgrund. Svenska politiker viftar ofta bort kritiken och menar att avgifter aldrig kommer bli aktuellt i Sverige. Men faktum är att alla länder som före 2006 infört avgifter för utländska studenter i dag har avgifter för de inhemska. Och på ett antal seminarier i Almedalen i somras talade såväl folk från Globaliseringsrådet som Svenskt näringsliv om behovet av att på sikt finansiera utbildning med avgifter för alla.
Sorgligt nog har Socialdemokraterna varit drivande i detta. Efter ett kongressbeslut 2004 har partiet förespråkat avgifterna och tog inte heller chansen att ändra inriktning på den senaste kongressen. Risken är alltså överhängande att denna utveckling fortsätter under en rödgrön regering. Vi behöver en fördjupad diskussion i partiet om vilken roll utbildningen ska ha i såväl det svenska samhället som de internationella relationerna. Med utbildningen som en handelsvara och inte i första hand ett kraftfullt verktyg i arbetet för ett jämlikare, rättvisare och mer framgångsrikt samhälle är Socialdemokratin inne på en farlig väg.
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
