|
|
|
|
|
|
 |
|
| Svårt att vara jude |
|
|
 |
|
|
 |
|
 |
|
Nr 22/2008 |
|
|
|
|
2008-05-27 |
|
|
|
|
1 kommentar |
|
|
|
|
Det brukar påstås att antisemitism är de kristnas problem och inte judarnas. De falska beskyllningarna och hatet har sin grund i interna problem bland icke-judarna, där judarna får klä skott för slitningar som inte borde angå dem.
Vore världen så enkel hade denna snart tvåtusenåriga företeelse klarats av redan på folkvandringarnas tid.
Det finns ett gammalt tyskt talesätt som visar på den judiska utsattheten: ”wie es christelt sich so judelt es sich” – hur de kristna har det återspeglas bland judarna.
Därför har medvetenheten om Makten ständigt varit ett judiskt problem. Man analyserar rörelser och hotbilder, ibland intill paranoians känslighet.
Trots denna fokusering på Ondskans potential förblir intresset för judefientligheten något sekundärt, något som ligger utanför judendomens kärna. För mig är mystiken, de spännande judiska kulturyttringarna, jiddischspråket och klezmermusiken sådant som får mitt intresse för det judiska att bara fördjupas parallellt med mina professionella utflykter längs medicinens frontlinjer eller den ständiga upprördheten över hur våra politiker förvaltar tidigare generationers drömmar eller vår samtids katastrofkänsla.
Likväl släpper jag inte oförbehållsamt frågan om antisemitismen till dig, bäste broder/syster. Ty historien är inte entydig om vem man kan lita på. Finns det renodlade antisionister, är den som klankar på Bonnierpressen själv ren eller kan jag lita på min bordskamrat som trots mina avvärjande åtbörder fortsätter att diskutera Palestina/Israelkonflikten?
Kunskap är en av genvägarna till visdom. Hur många gånger har jag inte velat sträcka över en bok om antisemitism i förhoppningen att den ska bli läst? Nu har det äntligen kommit ut ett standardverk på svenska, ”Judehatets svarta bok”, med en rad författare som kompletterar varandra. En tung tegelsten, som man gärna rekommenderar, väsentligen av norskt akademiskt ursprung.
Den bygger inte på originalforskning, vilket är skönt med tanke på att det finns lika många teorier som författare. I stället är det en extraktion av kändare utländska verk, som jag ser sticka fram här hemma i min bokhylla tillsammans med en Palestina/Israelmeter. Det är svårt att vara jude, som ni förstår, men jag misstänker att ni har mer än Nya testamentet och Tage Erlanders minnen på era hyllmetrar.
Nåväl, denna svarta bok är ordentligt encyklopedisk och innehåller lite mer än Ådalenkravalliknande episoder. Den kan vara svår att tränga sig igenom från pärm till pärm. Å andra sidan kan det vara svårt nog att samla episoder av den judefientliga brutalitet som löpt genom historien i enskilda verk.
Detta alster om antisemitismens föränderliga natur, liksom om dess utövare som utgjorts av såväl samhällets bildade elit som vulgära pöbel, ger historiska inblickar i det som förföljt mina förfäder – och orsaken till att jag är en äkta skånepåg som inte finns kvar i det förintade judiska Polen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
