|
|
|
|
|
|
 |
|
| Sjätte efter trefaldighet |
|
När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem, och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem. Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: "Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?" Men han vände sig om och tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by. När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: "Jag skall följa dig vart du än går." Jesus svarade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud." Till en annan sade han: "Följ mig!" Men mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." Då sade Jesus: "Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike." En annan man sade: "Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma." Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike."
Jesus vände sina steg mot Jerusalem. Det förklarar varför Samarierna avvisade honom och hans följe. Det rådde religiös konkurrens mellan Samaria och Jerusalem.
Finns det någon stad i världen just nu som skapar så starka känslor som Jerusalem? Men det människor får för sig är heligt kan bli en ursäkt för handlingar som är allt annat än heliga. Det har hänt med Jerusalem.
Både judar och muslimer ser staden som helig och om de inte kan dela på stan så kan de slita sönder den. Enligt gamla testamentets Sion, ska staden bli rättfärdighetens boning varifrån rättvisa och fred ska flyta som en ström till jordens alla folk. Gäller detta bokstavligt Jerusalem? Eller är Jerusalem egentligen bara en stad bland andra i världen?
För 3000 år sedan gjorde kung David den gamla Jebuseerbyn till huvudstad i det förenade Nord- och Sydriket. Här stod kungens tron och här fanns templet där Israels och Judas Gud bodde och i templet fanns Moses stentavlor och Förbundsarken. Härifrån skulle världen få veta vem den ende guden är.
Det var chockerande när det på 700-talet före Kristus uppträdde profeter som förutsåg Jerusalems förstörelse. Profeterna fördömde stadens korrupta ledare och förtrycket av de fattiga.
587 före vår tideräkning föll Jerusalem i Babyloniernas händer och alla invånare av vikt deporterades. Efter exilen återvände judar, men bara för att bli besvikna. Templet de byggde uppfyllde inte deras längtan och drömmar. Det fanns inte längre någon kung av Guds nåde och ingen Andens utgjutelse skedde. De ortodoxa startade en förföljelse av alla som kompromissade med tron, i ett försök att beveka Gud att återvända till Sion.
Då kom han. Men nästan ingen kände igenom honom. (Nu är jag inne i nya testamentet).
Den helige mannen kom till den heliga staden och resultatet var chockerande. Jesus gick in i Jerusalem som en kung, och gick till templet, det religiösa centrat. Där stötte han omkull månglarnas bord och talade högt om att bygga ett nytt tempel på tre dagar.
Jesus älskade Jerusalem, annars skulle han inte ha gråtit över stadens invånare som han gjorde. Men han varnade för att stadens gamla roll nått sitt slut. I stället för att staden skulle vara ett ljus för andra nationer ägnade sig de styrande åt att försvara staden mot andra nationer. Jerusalem hade blivit en avgud.
Aposteln Paulus lät sig som kristen inte utbildas i Jerusalem. Han for bara dit för att liksom ta examen. Han vädjade till de kristna att i stället rikta in sig på det himmelska Jerusalem. I Hebreerbrevet är det ett tema att hålla sig utanför staden och blicka mot den stad som ska komma.
Nya testamentet är förvånansvärt tydligt: Om Jerusalem associerats med gudomlig närvaro och sann gudstjänst, så har detta fullbordats i Jesus. Sanna tillbedjare behöver varken Jerusalems Sion eller Samarias Gerizim, utan kan tillbe "i ande och sanning". Gud har kommit, men på ett subversivt sätt.
Trots att nya testamentet är så tydligt, tänker kristna på Jerusalem som en helig stad. Därför behöver man varna för uttrycket. Begreppet helig smutsas lätt ner av våra egna mänskliga agendor. Gud är inte speciellt nära i Jerusalem. Guds härlighet har flyttat och gör sig känd i hela världen genom Anden som blåser vart den/hon vill.
Jerusalem är inte heligare än att stan, som alla andra städer, måste upprätthålla mänskliga rättigheter och moral. Gud verkar ha menat, inte att människor ska erövra Jerusalem för att komma nära honom, utan ska handla rättvist, kärleksfullt, barmhärtigt och vandra i ödmjukhet inför sin Gud. Där människor gör så, där är den heliga staden. |
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
