|
|
|
|
|
|
 |
|
| Vatten utan pengar |
|
Friskt vatten borde vara en mänsklig rättighet, men finns inte med på FN:s lista över mänskliga rättigheter. Det ansågs vara så självklart att man inte behövde nämna det speciellt.
I dag är vatten inte en självklar rättighet. I handelsavtalet GATT behandlas vatten och vattenledningar som en vara. Detta har verkligen inte hjälpt till att ordna vatten till de 1,2 miljarder människor som inte har tillgång till friskt vatten. Tvärtom. De som lider mest av detta är kvinnor och flickor.
Enligt en undersökning, betald av FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, är kvinnor ansvariga för att bära hem vatten i utvecklingsländerna. 1995 beräknade man att kvinnor och flickor i utvecklingsländer, speciellt på landsbygden, använder mer än åtta timmar om dagen för att bära eller transportera 15 till 20 liter vatten, i varje omgång, i över en mil.
Män bär inte vatten, de ordnar bevattning eller bygger dammar och vattencisterner.
Vattenbärandet medför fysiska problem och svårigheter att delta i utbildning, lönearbete, politik och fritidsaktiviteter, enligt Unifem.
Jesus stöter på en sådan vattenbärande kvinna och det utvecklas ett mycket märkligt samtal om hennes innersta liv och drömmar. I ortodoxa kyrkor känner man henne under namnet Photini, som betyder den upplysta.
Berättelsen säger en del om att den livsstil som Jesus propagerade för innebar inneslutning, inte uteslutning, respekt, inte överlägsenhet, energiöverföring, inte utsugning, bekräftelse, inte marginalisering.
Från att ha bett om en slurk vatten utvecklar sig samtalet snabbt så att det berör henne djupt och hon förstår att han menar någonting andligt när han talar om ”levande vatten”.
Photini beskrivs så att vi tydligt förstår hur samhället då och nu marginaliserar människor. Men Jesus struntade i alla tabun – könsdiskrimineringen, de religiösa reglerna och fiendskapen, fattigdomen och det moraliska stigmat att hon hade fem spruckna äktenskap bakom sig. Och kvinnan imponerade så på Jesus att han stannade två dagar i hennes hemstad, Sykar.
I berättelsen blir hon hjältinnan, och en symbol för det Jesus ville ha sagt och gjort. Alltså varnas evangeliets hörare för en andlighet som vänder ryggen åt samhällets olycksbarn och bara sysslar med den egna religiositeten.
Religionen får inte blir så privat att vi skjuter Jesus och profeternas sociala vittnesbörd åt sidan. För kvar blir då bara på sin höjd lite religiösa rysningar eller någon religiös teknik för att må bra, på det sätt som religion ibland används för att balansera våra hektiska liv i konsumismens och arbetslinjens ekorrhjul.
Jesus förkunnade inte en privat religiositet som kan garantera ro och frid. Han talade aldrig om Gud som en stor må-bra terapeut. Han talade om en Gud som längtar efter att fylla de djupaste materiella och andliga behoven hos de fattigaste.
Det är helt i enlighet med den gamle Jesaja (55:1): ”Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har några pengar.”
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
