|
|
|
|
|
|
 |
|
| Gamle präktige Tintin gör åter succé i Sverige |
|
Den gamla belgiska serien ”Tintin” av signaturen Hergé (Georges Remi, 1907-1983) har något oväntat återigen blivit en stor försäljningsframgång i Sverige.
Förlaget Bonnier Carlsen lät Tintin-kännaren Björn Wahlberg göra en ny översättning av samtliga 23 seriealbum som Hergé hann färdigställa före sin död för 22 år sedan. Lagom till bokmässan kom de två sista delarna, det sista albumet ”Tintin hos gerillan” plus ett 24:e album, ”Tintin och alfakonsten”, som aldrig färdigställts.
Georges Remi gifte nämligen om sig med en yngre kvinna, och änkan håller hårt i sin makes efterlämnade verk. Trots att en rad av Hergés assistenter som Bob de Moor,som behärskade hans teckningsstil - den så kallade klara linjen – bättre än Hergé själv, mycket väl hade kunnat slutföra albumet.
Dessa nya översättningar har drastiskt ökat upplagan från tidigare 5 000 exemplar per omtryckning av respektive album till 20 000 - 25 000 exemplar.
– Tintin är otroligt populär, säger Magnus Knutsson, som är serieförfattare, tidigare ordförande för Seriefrämjandet och dessutom före detta socialdemokratisk kulturpolitiker i Lidingö. När de nya upplagorna med Björn Wahlbergs nya översättning skulle lanseras fanns det en viss skepsis på förlaget Bonnier Carlsen. De tryckte albumen i för små upplagor och framgången kom som en överraskning för förlaget. Nu har de, förutom den ofullbordade ”Tintin och alfakonsten”, även gett ut Michael Farrs tjocka faktabok ”Tintin – den kompletta guiden”.
Frågan man ställer sig är: Är ”Tintin”, som började publiceras 1929, fortfarande relevant idag?
– Ja, menar Magnus Knutsson, på det sättet att den har ett gediget innehåll. Hergé var intresserad av politik och gjorde grundliga efterforskningar. Historierna må utspela sig i fantasiländer, men de bygger på fakta. Hergés sinne för detaljer har bland annat medfört att historien ibland förändrats mellan olika upplagor av seriealbumen. Han har gjort om en del av albumen för att få dem historiskt korrekta.
En del menar att Hergé var en nazistisk medlöpare, eftersom serien utkom under den tyska ockupationen av Belgien under andra världskriget, och dessutom var rasist.
– Ja, säger Magnus Knutsson, Hergé var rasist på samma sätt som Shakespeare var rasist. Hans serier är förankrade i den tid och historia då de skapades.
Det första albumet, ”Tintin i Sovjet” från 1929, är precis så antikommunistiskt som man kan förvänta sig av en serie som publicerades i en belgisk katolsk tidning. Uppföljaren ”Tintin i Kongo” är det mest flagranta exemplet på Hergés ”rasism”.
| |  | | | | Från omslaget till "Tintin i Kongo" (Bonnier Carlsen). Bild: | |
– ”Tintin i Kongo” speglar den tidens syn på Afrika och på den tiden, i början av 1930-talet, var den europeiska synen rasistisk. Hergé skämdes för det, så när han gav ut ”Tintin i Kongo” igen ändrade han på en del detaljer. Lustigt nog blev ”Tintin i Kongo” populär i Afrika, där albumet var en stor framgång efter att det blivit ganska grundligt omtecknat.
Den svenska upplagan av ”Tintin i Kongo” är faktiskt lite annorlunda än andra sentida upplagor.
– Hergé tecknade om en scen i den svenska upplagan. I en serieruta sprängs en noshörning i luften, och det gick inte för sig i en familjeserie som ”Tintin”. Hergé tecknade om den scenen så att Tintin av misstag hänger ifrån sig geväret på noshörningens nos. Geväret går av och skrämmer iväg noshörningen.
I Sverige tillhör just Magnus Knutsson, vars serie ”Djurköping” en gång gick i Broderskap, dem som indirekt är inspirerade av Hergé och ”Tintin”.
– Tintin tillhör en fransk-belgisk serietradition som kallas för komiska äventyrsserier. Den traditionen är mycket stark i Frankrike och Belgien, som i princip är samma marknad när det gäller tecknade serier. Ulf Jansson, en av de tecknare som jag arbetar med, och jag är dock mer inspirerade av en annan traditionell fransk-belgisk serie, ”Spirou”, som tillhör samma tradition som ”Tintin”, och vars mest kände tecknare Franquin influerats av Hergé. |
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
