|
|
|
|
|
|
 |
|
 | | | Förbundsordförande i Broderskapsrörelsen Peter Weiderud. Han menar att Broderskapsrörelsens roll bland annat innebär att rörelsen blir mer obekväm för att främja samhällets utsatta grupper som romer, samer eller unga akademiker som inte får plats på arbetsmarknaden. Grupper som inte organiserar sig. Bild: Robert Sandström | |
|
|
| Sommarsamtal med Peter Weiderud |
|
|
|
 |
|
 |
|
Nr 33/2008 |
|
|
|
|
2008-08-13 |
|
|
|
|
1 kommentar |
|
|
|
|
En debatt om muslimer och Broderskapsrörelsens hållning i Palestinafrågan har seglat upp under sommaren. Vid ett av förbundsordförande Peter Weideruds första besök i Broderskapsrörelsens nya lokaler på Sveavägen 68 hugger Broderskap honom för ett Sommarsamtal.
– Broderskapsrörelsen kom till i en tid då det var starka spänningar mellan kyrkan och arbetarrörelsen. Kyrkan motsatte sig de förändringar som arbetarrörelsen ville driva igenom, och arbetarrörelsen blev allt mer ideologiskt sekulariserad. Det här gjorde att kristna socialister, för vilka båda sakerna var viktiga, blev hemlösa. De var för religiösa i arbetarekommun och för röda i kyrkan. Då behövdes broderskapsrörelsen för arbetarrörelsens ”styvbarn” som ingen ville ha, säger Peter Weiderud.
Vi skriver slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. En tid då det var lätt att rekrytera medlemmar eftersom Broderskapsrörelsen hade en tydlig identitet.
– Då hade vi relativt lite inflytande i partiet. Vi var udda fåglar och rörelsen behövdes för medlemmarnas inre liv.
På 1960-talet hade Broderskapsrörelsen mer än 10 000 medlemmar och 17 företrädare i riksdagen.
Nu, 2008, är medlemsantalet decimerat med två tredjedelar – medan representationen i riksdagen är fördubblad.
– I dag är vi framförallt en stark och viktig idérörelse inom partiet. Lite mer internationell, mer kulturinriktad och med stark känsla för mjuka ochsociala frågor. Medlemskapet bygger på att man gillar våra idéer, inte för att göra politisk karriär.
– Broderskapsrörelsen är ingen plats för strebrar!
Samhället har förändrats, liksom partiet, i takt med tiden. Spänningen mellan dem finns inte längre. LO:s ordförande är till exempel aktiv kristen och broderskapare, förre partiledaren ville bli präst.
– Vår nuvarande partiledare, Mona Sahlin, är inte medlem i svenska kyrkan, men i sakfrågorna står hon oss väldigt nära.
Näringen i Broderskapsrörelsens historia är att vara en idérörelse på kristen grund, och driva partiet i viktiga frågor.
– Det är ett skäl till att våra medlemmar har lättare att ta till sig kunskapssamhällets och globaliseringens utmaningar. Vi kände oss aldrig riktigt hemma i det sekulära, nationella industrisamhället. Visst, vi levde i det, bidrog till det och uppskattade det som kunde åstadkommas i den tiden. Men i grunden är vi internationalister och nyfikna på olika kulturer och sammanhang. Kort och gott: sökare.
• Därför är det naturligt att vi släpper in muslimer?
– Ja, det är det. Skillnaden mellan en höger- och vänsterhållning när det gäller religion och politik är att högern tror sig sitta på en erövrad sanning – som ska skyddas från all utomstående påverkan. En slags fundamentalism. Vänsterhållningen är att konstatera, att bara Gud har tillgång till sanningen.
– Min uppgift som kristen är att söka sanningen. För fundamentalisten blir en dialog med andra ett hot. För en kristen vänster är dialog med andra tvärt om, ett sätta att utvecklas, och lära sig något nytt.
Peter Weiderud ser dagens mångkulturella och mångreligiösa samhälle som en naturlig följd av förändringar.
Många muslimer söker sig också till Broderskapsrörelsen för att de har samma problem som kristna på 1930-talet.
– De känner sig inte förstådda som troende muslim, vare sig i partiet, i arbetarrörelsen eller i samhället. Därför är vår uppgift att öppna oss och dela med oss av våra erfarenheter.
Peter Weiderud vet inte hur samhället kommer att se ut om tio eller tjugo år. Om det finns en muslimsk socialdemokratisk sidoorganisation, eller om muslimer alltjämt kommer att känna att de kan vara företrädda av Broderskapsrörelsen.
– Men jag är helt övertygad om är att samspelet med människor med en annan tro kommer att stanna och att växa.
•Rörelsens framtidsfrågor?
– Arbetarrörelsen begränsas av, att man ibland fastnar i att företräda sina egnas intressen. När vi byggde industrisamhället organiserade arbetarrörelsen de som befann sig på samhällets botten, industriarbetarna.
Det var någorlunda enkelt att både vara en intresseorganisation och en idébärare för ett rättvist samhälle. Man organiserade helt enkelt dem man skulle jobba för. I dag organiserar man en slags medelklass.
– De som befinner sig på samhällets botten, de mest utsatta, är inte organiserade. Jag talar om papperslösa invandrare, minoriteter som romer eller samer, unga akademiker som inte får fotfäste på arbetsmarknaden, eller olika typer av nyfattigdom.
– De fångas inte så enkelt upp av arbetarrörelsen om vi är låsta i vår historiska roll, att företräda arbetarrörelsens intressen. Broderskapsrörelsen är inte låst av den rollen. Vår inspiration kommer från Matteusevangeliet:
”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig …”
– Ett oavvisligt krav på Broderskapsrörelsen är att se samhället från de mest utsattas perspektiv. Därför har vi drivit flyktingfrågor – Palestinafrågan är ett uttryck för det på en internationell nivå, att driva folkrätten som ett redskap för den utsattes rätt – och mänskliga rättighetsfrågor.
– Vårt engagemang för muslimer är ett uttryck för samma grundsyn.
Vara mindre bekväma, rent av obekväma?
– Ja visst. Både kyrkorna och arbetarrörelsen är fångna av sin egen medelklassighet. Den måste utmanas. Broderskapsrörelsen roll, både i relation till kyrkorna och till partiet, är att hela tiden ligga på gränsen till offside i brännande frågor. Ibland gör vi mål, ibland blåses det i pipan. Men det är där vi måste ligga, på framkanten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
