|
|
|
|
|
|
 |
|
 | | | SKRIVET I SMÄRTA. Ana Luisa Valdés är aktuell med självbiografin Er tid skall komma, om fyra år i tortyr och fångenskap som tvingat henne att välja bort sexualiteten. Bild: Robert Sandström | |
|
|
| Ana Luisa Valdés skriver med smärta om fängelseåren |
|
På Bok & Bibliotek i Göteborg träffar Broderskap Ana Luisa Valdés – författare, journalist och debattör. Hon har just talat om sin senaste bok ”Er tid skall komma” i Ordfronts monter där hennes tidigare sambo Birgitta Stenberg läst valda delar.
Var tog du vägen? Du var ju så flitigt förekommande i media för några år sedan och Du var Sommarpratare i radion?
– Debattklimatet förändrades, säger Ana Luisa Valdés som togs till Dagens Nyheter av Arne Ruth som var kulturchef på DN under 1980-talet. I tidningen fick Ana Luisa Valdés stort utrymme och ett område hon flitigt bevakade var datorer och Internet där hon var kvinnlig pionjär på området.
När Arne Ruth lämnade Dagens Nyheter stängdes dörren för Ana Luisa. Det hindrar inte att hon deltar i debatten, främst på Internet som alltid varit hennes arena. 1995 skrev hon ”Kvinnor@Internet”, en handledning för humanister i den digitala djungeln. Bland de tio böcker hon skrivit finns också en bok om dataspel ( Jag Älskar Dataspel, 1994).
När jag träffar Ana Luisa på Bokmässan har jag ännu inte läst hennes nya bok (recenserad i Broderskap Nr 45). Hon är intensiv och full av iver, vårt samtal spretar åt alla håll. Vi samtalar om hennes engagemang i Palestina, som medfört flera besök i Det heliga landet, korståg, att leva i celibat, datorer, Internet, mailinglistor och virtuella världar. Medias roll, kulturens uppgift, att välja bort sex, och mycket annat som inte ryms i detta reportage talar vi också om.
– Det har tagit 32 år att skriva boken. Det är den biologiska tid jag behövt för att få ett annat perspektiv. Det har också tagit tid att formulera mina upplevelser i svenska ord och att distansera mig för att nå ut. Boken är en övergång från den privata sfären till den offentliga, säger Ana Luisa Valdés.
Hon påminner mig om att hon tillhörde motståndsrörelsen Tupamaros och att hon valt att ta med glada minnen i boken också, till exempel hur de gjorde hembränd sprit i fängelset av jästa apelsinskal.
– De bästa böckerna är skrivna i smärta, säger Ana Luisa Valdés och det går inte att ta miste på vad hon menar. Fyra år i fångeskap och tortyr har tvingat Ana Luisa att välja bort sexualiteten. Hon lever i celibat.
– Men det är bara sexualiteten jag valt bort, inte kärleken.
Från att tidigare ha varit sambo med författarinnan Birgitta Stenberg lever hon nu i ett särboförhållande; Birgitta bor på Åstol, Tjörns kanske mest kända ö, och Ana Luisa bor i Stockholm.
– Att leva i celibat frigör mycket energi som kan användas till annat, säger Ana Luisa som bland annat leder projektet Korståg i vår tid där hon tillsammans med fotograferna Cecilia Parsberg och Susan Meiselas dokumenterat flyktinglägret i Jenin på Västbanken.
– Korstågen, är det något att vara stolt över? Frågar Ana Luisa som liknar det som händer i Palestina vid ett modernt korståg. Med tydliga paralleller till det Uruguay när hon satt fängslad.
– Retoriken lever kvar på båda sidorna, men religionen är bara ett alibi för politikerna som vill rättfärdiga krigen, säger Ana Luisa och framhåller med emfas att ingen religion står för krig.
– Jesus predikade aldrig om erövringar. Bakom konflikterna ligger ekonomiska intressen. När Israel bildades fick de sina gränser, som de hela tiden utvidgat. Det är ingen slump att viktiga ockuperade ”religiösa” områden har stor ekonomisk betydelse.
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
