|
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
| Ramadan – mer än hunger |
|
Denna vecka börjar ramadan. Det kommer att bli allt svårare att missa, inte bara på grund av att det i Sverige bor närmare en halv miljon muslimer. Den svenska handeln omsätter omkring en miljard kronor relaterat till ramadan varje år; islam finns numera i den svenska reklamen. Men vad innebär egentligen ramadan för en fastande muslim? Vi frågade Mirza Arnautovic, vice ordförande i Svenska muslimer för fred
och rättvisa.
Mirza Arnautovic har bott i Stockholm bara i ett år. Han kommer inte att gå till böneplatsen lika ofta som i Helsingborg där han bodde tidigare – då hade han bara fem minuter dit, och var där nästan varje kväll under ramadan. Där hade församlingen en gemensam fastebrytning varje ramadan – alla bidrog med mat. Barn och ungdomar framträdde med sånger och dikter de lärt sig. Gemenskapen är stor under ramadan, människor i församlingarna träffas oftare än annars.
– Koranläsningen och den gemensamma bönen är viktig. Det är en härlig känsla att be tillsammans under ramadan, man har gått till moskén eller böneplatsen på vardagen, när man är trött efter dagen och det är en extra ansträngning att göra det, berättar han.
Den frivilliga bönen på natten är den finaste, under den sista timmen före gryningsbönen stiger Allah ned till den nedersta nivån i himlen och frågar sina tjänare vad de har för önskemål. Det är ett bra tillfälle att be Gud om förlåtelse. Man har ansträngt sig, och det är gott.
Ansträngningen, eller uppoffringen, är det väsentliga. Tillsammans med avsikten. Det är viktigt att veta varför man gör saker; varför fastar jag, varför skänker jag pengar till fattiga, varför ber jag? Mirza Arnautovic beskriver en månad av reflektion över de egna handlingarnas betydelse, och över de egna privilegierna och andra människors rätt att få del av dem.
– Vi är förpliktade att skänka 2,5 procent av vad vi äger till välgörenhet, till för oss främmande människor som saknar allt det vi har. Så många skänker pengar under ramadan. Även om jag själv har kämpat för att skaffa mig vad jag har, så är det Gud som har givit mig möjligheten till det. Och jag måste ge något tillbaka till dem som inte fått den möjligheten, de människorna har en andel i allt jag äger, säger Mirza Arnautovic.
Han återkommer hela tiden till nödvändigheten att påminna sig varför man gör saker. Islam har många regler, han säger att det finns mycket visdom i de reglerna. Men följer man regeln mekaniskt förlorar bönen sin mening och fastan blir ingenting annat än hunger.
– Föräldrar måste också vara noga att förklara för barnen den djupare mening varje regel har. Annars finns risken att man förstår allt bokstavligt.
Han hejdar sig lite, och säger sen att det är varje muslims ansvar att förstå religionen i ett djupare perspektiv. I övrigt poängterar han frivilligheten:
– Vi är alla olika. Det är svårt att tala om hur vi iakttar ramadan, för jag har ingen rätt att tala om för andra vad de bör göra. Var och en är ansvarig för sig själv. Men om man nöjer sig med vad man har uppnått är någonting fel. Vi ska sträva efter att bli bättre. Ramadan ger den möjligheten.
I fastan finns utsikten att bli en bättre människa, att närma sig Gud genom att handla gott, att reflektera över sig själv. Man ska rena sig från egoism och avundsjuka, och acceptera sina sämre sidor genom att minnas dåliga handlingar och försöka gottgöra dem. Vad som kan vara svårt att leva med är att människor i Sverige ofta reducerar ramadan till hunger och frosseri.
– Fastan är ett verktyg för oss att kontrollera våra begär, att lära sig att inte hänge sig åt allt man känner för i stunden. Det är sorgligt om ramadan bara handlar om när man får äta.
Ofta känner han sig misstänkliggjord eller dumförklarad, men han säger att det blir så oavsett religion – Sverige är så sekulariserat. Fast det är särskilt tufft att vara muslim, eftersom såväl tro som livsstil ifrågasätts.
– Det händer att jag får kommentarer under fastan ”Vad blek du är… det är inte bra för dig”. Människor förstår ofta inte när de passerar en gräns där de kränker.
2006 var Mirza Arnautovic i Sarajevo under ramadan. Hela hans gestalt berättar om skillnaden, om hur det kändes att vara del av en stor gemenskap snarare än att vara en lite märklig minoritet:
– Det genomsyrar hela samhället där veckor i förväg. Luften vibrerar. Jag kände doften av den mat som är förknippad med ramadan överallt, hörde böneutropen fem gånger om dagen, och hur folk läste koranen i bostadsområdena… Stämningen är helt annorlunda. Den 27e natten, som är väldigt speciell, var jag i en stor moské. Det var mitt i natten och den var fullproppad med människor i min egen ålder.
Som svensk jul för svenskarna, kan man säga, om man översätter adventsljusstakar, julmusik, skinka och glögg. Med förbehållet att han innerligt hoppas att ramadan inte kommer att kommersialiseras på samma sätt är jämförelsen bra, tycker han.
– Eid al-fitr är en högtid som vi firar efter ramadan, då får barnen presenter. Förr var kläder ett inköp som man gjorde en gång om året, och då köpte man allt man behövde till eid. Det kommer därifrån.
Och från barndomen i nordvästra Bosnien minns han hur han gick runt till mormors väninnor och önskade god helg och fick pengar och godis. Precis som de små påskkäringarna gör här i Sverige.
Traditionerna liknar varandra i mycket, och Mirza Arnautovic märkte för några år sedan att handeln började uppmärksamma ramadan och eid.
– Men jag vill inte att det ska bli en högtid då muslimerna shoppar. Då förlorar den sin betydelse. |
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
