|
|
|
|
|
|
 |
|
| 100 år som överlevare |
|
Vid mitten av 70-talet strömmade det in assyrier/syrianer i Sverige. Det kom hela byar och de flesta bosatte sig i Södertäljetrakten.Nu har gruppen funnits i Sverige i 30 år och vad kan Sverige lära om integration av dem?
Fuat Deniz var barn när han kom till Sverige med pappa och mamma. Nu är han filosofie doktor i sociologi vid Örebro universitet. Han har skrivit en avhandling om gruppens erfarenheter: ”En minoritets odyssé.” (Universitetsbiblioteket)
En anledning till att det kom så många assyrier/syrianer på en enda gång var att Västtyskland plötsligt stoppade all invandring från Turkiet 1973 Och i Turkiet fanns de trängda assyrierna.
Assyrierna/syrianerna hade levt som en kristen minoritet i Mellanöstern i århundraden. Den muslimska omgivningen definierade dem bara som ”de kristna”.
För 30 år sedan kom de till ett land med korset som symbol i flaggan. De såg glatt fram mot att få bo i ett kristet land och inte längre vara en religiös minoritet.
Men det visade sig nästan genast att religionen hade en annan, för dem underlig, innebörd i Sverige. Svenskarna verkade inte det minsta religiösa.
Detta blev en chock för de äldre bland de första invandrarna, berättar Fuat Deniz, när han talar på ett seminarium om ”kristna minoriteter i Mellanöstern” som arrangerades av Ulla-Mai Ceder Lindberg, Spånga Blåbandsförening i samarbete med NBV. Dubbelbeteckningen assyrier/syrianer är svårt att reda ut, det klarar de knappast själva, säger Deniz, än mindre journalister och svenska myndigheter.
Det handlar om olika identiteter, som inte fick chans att bli trätoämne i Turkiet, men när man kom till Sverige och kunde diskutera fritt, kom skillnaden fram.
Det handar om vilket historiskt ursprung gruppen har. Men inte den kristna historien, den är väldokumenterad, utan före kristendomen. Det handlar om en historia som förlorar sig i myter från Assyrien, Mesopotamien och Babylonien.
Vad kan svensk politik lära av hur assyrierna upplevt sitt mottagande? Fuat Deniz säger att en första lärdom är att varje invandrargrupp har sin särprägel. Det går inte att dra alla ”invandrare” över en kam. Assyierna kom med sin långa historiska erfarenhet av att överleva genom att hålla ihop. Det är den invandrargruppens särprägel.
– Svenskar betraktar gärna invandrare med historielösa ögon. Men flyktingar och invandrare kan bara förstås om vi känner deras historia, det arv de har tagit med sig hit, säger Fuat Deniz. Sedan målade han ut de assyrisk kristnas historia med stora penseldrag. En viktig händelse var folkmordet på assyrierna/syrianerna 1915. De som överlevde flydde till USA.
De första assyrerna som kom till Sverige, kom från Libanon 1967. FN:s flyktingkommission placerade ett par hundra av dem i Sverige.
Sex år senare kom så den stora kedjeimmigrationen. 30 000 assyrier. Det var den första stora invandrargruppen från utanför Europa.
I Sverige debatterade man frågan: Är de politiska eller ekonomiska flyktingar? Samtidigt var det oljekris och några anade säkert att industrialismens välfärdsprojekt just passerat sin kulmen.
Ola Ullsten (fp) var utrikesminister och han kom upp med en salomonisk lösning, ”en typisk svensk kompromiss”, säger Fuat Deniz. Assyrierna var varken politiska eller ekonomiska flyktingar utan ”B-flyktingar”. Det var ett nytt begrepp som innebar att Sverige tog emot hela gruppen utan att pröva varje enskild asylsökande. Assyrierna upplevde en väldig frihet i Sverige, när väl chocken över att svenskarna inte var kristna på det sätt de förväntat hade lagt sig. De fick möjlighet till utbildning och de var nöjda med demokratin och det politiska systemet. Att de fick statliga bidrag för att bilda både religiösa och profana föreningar var en fantastisk erfarenhet, berättar Deniz.
Men de upplevde ett avstånd till svenskarna. Det gällde inte bara religiositeten, utan moral och värden över huvudtaget. En annan svårighet var krocken mellan assyriernas kollektivistiska livsform och individualismen i Sverige.
De hade svårt att förstå att man kan ha individuella rättigheter utan att banden till staten eller kollektivet försvagas. De tolkade individualismen moraliskt: att bara leva som individ är att inte vara solidarisk med andra!
LÄS MER I PAPPERSTIDNINGEN! |
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
